Madani, Hannibal och Renoir.

Otroligt nästan övermäktigt vackra bilder, en eller två gripande scener, känsligt spelat, regisserat, tonsatt...och här kommer det; MEN. "Om du inte förstår hur hennes hud och vecket i den bröstvårtan fångar ljuset så vet du ingenting om livet", ur filmen "Renoir".

Det manliga geniet och"musan" eller bröstvårtan. Suck!

Maria och jag tog ett glas på Indigo efteråt, fotade neontapet och såg en svensexa med en stackars sate invirad i tejp fastspänd på en vagn utklädd till Hannibal Lecter. Vilka sorgliga as att kalla vänner.

Nu loppis i regn och sen plöja fina Tala Madani katalogen.

Tala Madani

Hästarna och jag.

Visst är det något med hästars ögon!? Blicken, oftast rofylld och skärrad på en och samma gång.

Jag är plågsamt imponerad av alla (nästan) andra än mig själv just nu, det i kombination med svår melankoli, hormontrasssel, diverse härjande nojor, några nej och alldeles för lite tid till det jag vinner energi av sliter lite...men allt är grönt nu och det låter och luktar sommar...och alldeles just nu; pianot, projektet, P1-skvalet, pudeln Tage som ligger på mina fötterna, kaffet, boken. Svårtoppat.