Strategi

Att gå på långpromenad med kameran och helst gå vilse. Funkar varje gång. Nya vägar, nya intryck. Nu tänker jag klart igen.

Vardag ger och tar.

Idag på ett café; en äldre man vid bordet bredvid smaskar i sig en semla, med gräddring runt munnen vänder han sig till mig och säger "som att äta en hel kärring!"

Fettisdag där dog du.

Jag har tittat på klippet "kitten meets hedgehog" ett antal gånger nu, antar att det säger något om min dag i övrigt.

Men igår avgick påven...! Sell the vatican feed the world...
och jag var på filmpremiär och såg en, hör och häpna, trovärdig, svensk romantisk komedi. Höjdpunkten var ändå (utöver att Bob Hansson nästan satte sig bredvid mig) när regissören trillade ner från scenen under eftersnacket och landade jämfota, hukandes. Jag skrattade. Lite för mycket.

Jag sörjer att jag inte kan hantera en dagstidning, jag är för skör på morgonkvisten, gråter i kaffet varje dag när jag plöjer artikel efter artikel om sårig värld och lidande precis överallt av olika slag. Hellre djur än människa. Hellre en hedgehog.