Lösa trådar och brus

Jag vaknade ur en stresspanikdröm. Jag var vilse i Berlin utan pengar, telefon. Allt jag hade var en gigantisk walky talky som brusade, jag hade ett superviktigt möte någonstans i Berlin, men inga uppgifter om var, eller var jag skulle bo över natten. Alla som jag frågade om hjälp röt på tyska eller skrattade åt mig. Det var lite oklart men till och från  var jag jagad också.

Såg sen filmen "Argo" om gisslandramat i Iran och den bäddade inte direkt heller för sköna drömmar.

Jag ser det fina i att jag log brett när klockan ringde vid 07.00, en första gång för allt antar jag...

Läste en neurologisk studie för länge sen som handlade om just mardrömmar, och varför vi har återkommande mardrömmar, alltså på samma tema. När det rör sig om en inre stress som man kan uppleva av olika skäl, trubbel, hormoner eller kanske en infektion, så söker hjärnan efter orsak och verkan. Liksom filtrerar olika stressminnen och återskapar samtidigt situationer där man har varit stessad tidigare. Därav denna återkommande mardröm om att jag är i en främmande stad och måste ta mig någonstans och omgivningen förskjuts i olika städer eller rum så det är omöjligt att navigera.

Kontrolldrömmar är hemska. Kanske framförallt för att kontroll överlag är ganska orimligt.

Jag håller i många mer eller mindre lösa trådar just nu, ruvar på ett reportage, eller två, har sökt några "teknikkurser" vilket känns modigt och lite dumt. Inväntar besked och är full av fjärilar redan nu inför att Joffen ska börja i skolan. Försöker vagga in honom i en positiv förväntan och hoppas innerligt att han kommer hitta rätt i allt det nya så småningom. Dreglar inte direkt av nostalgi när jag minns hur det var.

Nu måndag och tid ifred. Ah, jag är introvert och stolt. Hej, hej!