Hittade gamla anteckningar från när jag var i Venedig.

"Jag sitter på en sunkig restaurang i Venedig i en gränd runt hörnet från mitt hotell. Har beställt en pasta pomodore och ett glas rödvin, jag dricker aldrig rödvin. Servitören i för stor och illasittande väst och överarbetad symmetrisk rakning stötte på mig så fort jag klev genom dörren.” Are you a natural blonde?” Puderparmesan för 5 euro har aldrig smakat bättre. Jag tänker att receptionisten kommer att överfalla mig när jag ligger i badet på mitt kitschiga venetianska hotellrum. ”You travel alone?” Tänker på Virgignia Woolfs essä "Ett eget rum." Imorgon ska jag vakna i den sjunkande staden. Jag tänker på A som håller på att tappa förståndet. ”Can I open the window?” ”Yes, Venice is very safe!” Jag sitter i receptionen, det är tidig morgon Venedig håller på att vakna. Omkring mig är spåren av människor för många. Jag minns inte hur jag tog mig till hotellet. Ser ringen på mitt finger som jag köpte i en mörk gränd. En ring för 10 euro med en trasig sten. Jag tycker fortfarande om den."