Patti...jag är mållös. Slukar hennes bok om hundår i NY i slutet på sextiotalet. Älskar att hon sov på kyrkogårdar, gick klädd i fodrad rock i augusti och fick sparken från det ena jobbet efter det andra, lever med en hemlös indian och till slut Robert Mapplethorpe. Och genom det hela höll hon osviktligen fast vid sitt mission att vara sann mot sig själv och aldrig förneka eller förtrycka den konstnär hon visste hon var.
S.Dali hade tydligen vid något tillfälle valsat upp till henne på Chelsea hotel och sagt "My dear you look like a crow, a gotic crow."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar