Syrener och blöt asfalt.

Jag har läst någonstans att man minns dofter exakt så som de doftade första gången, förmodligen av evolutionära skäl för att kunna identifiera och minnas det som är farligt. Doftsinnet är för mig det sinne som är som mest förknippat med minnen, eller fragment av minnen. Syrener luktar till exempel barndom och inget annat för mig. Plötsligt slungas man tillbaks i tid, man är sju år igen och står där på skolavslutning med handsvett, slokande syrenblomsterkrans, korviga strumpbyxor och luktar bränt hår efter att ha försökt sig på att använda mammas locktång.

Stall, nymålade kulisser, fläder, ren bomull, såpa, mögelost, mossa, akryl, snus, saffran, kaffe, är några andra favoriter. Alla kopplade till minnen som slår mellan högt och lågt.