Tjuvlyssnat.

Råkade på ett café höra några tanter fälla grova rasistiska kommentarer om de personer som hjälper dem inom hemtjänsten. Personer som förmodligen tvingas utstå kränkningar och och diskriminering på daglig basis när de ser till att äldre klarar sig genom dagarna.Det förekommer i stor utsträckning inom äldreomsorgen, äldre som uttrycker hur de "inte vill släppa in någon i sitt hem som är svart som natten"... Jag känner en sådan respekt för de som jobbar inom vården och gör det med hjärta, har svårt att tänka mig att det finns något yrke som kräver lika mycket ork, skärpa, empati och flexibilitet...och förmåga att utstå påhopp...Uppdrag granskning borde gräva i det här med rasism inom äldrevården. Jag skulle vilja göra det själv, verkligen utreda hur de tänker, vad de är så rädda efter liv av erfarenhet.

Hittade gamla anteckningar från när jag var i Venedig.

"Jag sitter på en sunkig restaurang i Venedig i en gränd runt hörnet från mitt hotell. Har beställt en pasta pomodore och ett glas rödvin, jag dricker aldrig rödvin. Servitören i för stor och illasittande väst och överarbetad symmetrisk rakning stötte på mig så fort jag klev genom dörren.” Are you a natural blonde?” Puderparmesan för 5 euro har aldrig smakat bättre. Jag tänker att receptionisten kommer att överfalla mig när jag ligger i badet på mitt kitschiga venetianska hotellrum. ”You travel alone?” Tänker på Virgignia Woolfs essä "Ett eget rum." Imorgon ska jag vakna i den sjunkande staden. Jag tänker på A som håller på att tappa förståndet. ”Can I open the window?” ”Yes, Venice is very safe!” Jag sitter i receptionen, det är tidig morgon Venedig håller på att vakna. Omkring mig är spåren av människor för många. Jag minns inte hur jag tog mig till hotellet. Ser ringen på mitt finger som jag köpte i en mörk gränd. En ring för 10 euro med en trasig sten. Jag tycker fortfarande om den."