Lost and found lost and found lost and lost and so on.

Jag är precis där jag vill vara och jag är glad.

Eko

K. Bllixen

Jag är tillbaka efter en vecka på ett ekologiskt lantbruk. Jag är balsam, mitt nervsystem har varit på bonnaspa. Att vakna och kliva rätt ut i en sommarträdgård omgiven av höns, griskultingar, kattungar, får, hasselnötsträd, körsbärsträd, och äta en frukost där maten på bordet inte är närproducerad utan DÄRproducerad. Jag borde bo på landet. Så är det.

Känner mig lite som Karen fast inte lika tuff.

Första gången.

Jag har varit på min första pianolektion. Gråtlycka. Nu ska jag öva tills det blöder lite överallt.

I would marry me...

Ma buns.

Still

Nu precis som då.

Tova Tribute

Darjeeling Limited love

Idag har jag intervjuat Tova, en fantastisk person med ett  hjärta av guld, hud av stål, ork som en oxe och skärpa som bara någon med hennes kombination av mod och känslighet kan ha. Hon berättade om Indien, om allt från medicinmän som behandlar döende patienter med bananskal, till sluga nunnor och hyresvärdar som helt rimligen skulle kunna kallas troll. Fester med präster och risbrännvin. Spädbarn i kartonger utanför hennes dörr, och personer som överlevt gatan, nöden, skiten, rest sig ur aska och skapat sig en tillvaro de kan och vill kalla sin. Tova har via kulturskillnader, byråkrati och kaos fått lära sig hur man slåss för andra och för sig själv. Bokstavligen.

Reportaget om Tova publiceras i tidskriften Filter inom kort. Läs då och inspireras av henne, jag tipsar när det blir dags!

Wasteland of nothingness and more.

Idag har jag varit ett svart fladder. Nervig och med hjärtat bultande från bröstkorgen upp i halsgropen. Jag har såna dagar ibland, när jag saknar filter, jag blir omskakad för minsta lilla.

Drack dessutom löjliga mängder kaffe och fick stirrig blick, flämtandning och svindel över att jag var tvungen att dras med mig själv. Mitt nervsystem festade. Höll en presentation och hörde själv hur orden liksom stannade i munhålan, inte nådde ut. Allt hos mig ville ömsa skinn, kränga ut och in och helst så långt därifrån som möjligt. Kallsvetten.

Torsten Flink hade sett ut som någon att luta sig mot bredvid mig. Jag har haft stoltare stunder.

Det luktade hö (!) längst Södermälarstrand när jag cyklade hem från jobbet, det gjorde mig helt lugn. Det får kanske bli min strategi, att ha ett stycke höbal med mig i väskan när det svajar. Lite hö, lite dans och  kanske köper jag en stjärnkikare också.