Parishajk

Det är verkligen helt fantastiskt att hänga med barn. Man får liksom tillgång till fler dimensioner av allt, ser saker genom barnets ögon för man söker hela tiden efter något för dom att uppskatta. Så kommer man på sig själv med att upptäcka grejer, detaljer som man med all säkerhet hade missat om man gått där själv och grubblat på sina gamla hang-ups. Härom dagen ( i ett svagt ögonblick) sa jag "titta väggen!" till Odin som var rastlös ( jag oinspirerad)...och det funkade!! han kom helt av sig och dröjde vid att kolla in...betong. Säger inte det allt?
Odin har precis lärt sig att gå och vi var på promenad runt kvarteret igår. Det blev världens äventyr för honom att se allt på närmre håll, kunna bestämma riktning själv och så vidare. Varenda trottoarkant, mutter, stolpe, dörr, skyltfönster, duva , vattenpöl skulle undersökas. Det var stor sensation när han upptäckte att man dessutom kunde backa! Till slut blev han lite trött av allt hajkande på Paris gator och ville gå hem men jag märkte inte det för jag hade förlorat mig i en fläck på väggen som såg ut som en ...fot ...eller nåt. Så var jag lite upptagen med att se hur långt man kunde komma om man hoppade jämnfota från en trottoarfyrkant till en annan.Odin gick till ostronbaren och väntade ut mig.

*J*