Nigel Hall shapes

Jag skulle vilja ringa Nigel Hall och be honom komma hem till mig och gå lös  med spritpenna på väggar, tak och golv, fasen vad fint! Eller så snor jag vilt och gör en Hall-tatuering över ryggen...

Tack Gabriela Pichler!

Gabriela Pichler har gjort något stort, hon har gjort en svensk film för poeter som inte skriver, med skådespelare som inte säger en enda replik, det vill säga man tror på vartenda ord. Inget faller till marken som för överlagt eller fåfängt, som det nästan undantagslöst gör i svensk film annars.

"Äta sova dö" känns mer som en dokumentär än en spelfilm och underrubriken; "Du har inte en chans. Ta den" summerar filmen så kraftfullt. Den är ett nedslag i fattig-Sverige där man bryr sig lika mycket om prestige som musskiten på hallgolvet. Ett jobb är ett jobb är ett jobb.

Det är dessutom den i särklass bäst beskrivna, och mest kärleksfulla, far och dotter relationen jag har sett på film, och ett ljuvligt kvinnoporträtt i huvurollen där tjejen är skitigast och grabbigare än de grabbigaste bröstknuffa-runt-varandra-på-rökrutan- snubbarna på lagret. Jag bugar och bockar, och bojkottar (som Hynek Pallas) Guldbaggegalan om det inte haglar baggar över denna suveränt känsliga och vackra film vid årets filmgala.

Mod, ork, omtanke. Syntetmaterial, flottflammiga väggar, gummihandskar, alkisytliga blodkärl, bylojalitet, hårnät, varsel och plankstek på lokala pizzerian. Bravo!

Gott Nytt!

Firade hemma. Vi åt krabba, skålade och önskade fred i Syrien, gick sen ut på en nattpromenad och fotograferade spår. Spenderade första dagen på året med Lars Lerin och ett gräl.

2013.

YO

Done.

Hjärtklappning.

Tog med Joffen till Operan härom kvällen. Han slog upp dörrarna efter första akten och flög fram över heltäckningsmattan så håret elektriskt stod åt alla håll. Under andra akten dansade han och dirigerade i mitt knä helt uppslukad av musiken, rörelserna. När vi kom ut sa han "mamma mitt hjärta slår så fort". Kan vara det finaste jag har varit med om.

Fantastiska Rebecca Horn.

Punkfjädrar, gillart!

Hej Apokalyps!

Om vi inte slukas av undergång så vill jag försöka hitta nya sätt att lära mig ta hand om mig, för att kunna välja som jag vill och inte bara som jag mår. Bakgrund tungt vägande på nutid.
Inspirerad av en vän ska jag göra upp med det här året, avrunda det starkt och påbörja nästa år med att våga, orka, påbörja snarare än avsluta. Jag har redan formulerat en tillräckligt utmanande, otäck plan, gått med i Soppkök Sthlm och bokat en danskurs.